Så här började det:

Vi har fyra barnbarn, två är sonen Johans (15 & 13 i år) och två är dottern Jennys (10 & 8 år).
Sommaren 2019 året innan pandemin startade besökte barnbarnen oss under en vecka per barnpar.
När de äldre barnen (11 & 9 då) var här i Blekinge, hade vi "kanonväder" alla dagarna utom en förmiddag. Den förmiddagen var det sämre väder, och vi hade en diskussion om vad vi skulle hitta på tillsammans. Då förslog Arvid (11) att vi ska "leka släktforskning"...........????
Vänta nu, var kommer det ifrån ? 
Vet att jag nämnt tidigare för våra barn att jag vid pensioneringen några år tidigare börjat släktforska, för att lära mig mer om min egen släkt, både på mammas och pappas sida, och var en bra bit på väg. Min första tanke var kanske att vår son Johan hade tipsat sin son Arvid, att "blir det dåligt väder, kan ni ju föreslå för farfar att ni kan "leka släktforskning"........
Nej, det fanns faktiskt ett större intresse än så. Barnen fick var sin anteckningsbok och en penna, och sedan började vi "släktforska tillsammans".
Vi började med deras pappa Johan, vår son, och båda barnen ställde massa frågor om när Johan var ung och barn, vi gick vidare med Agneta och mig, och ytterligare konkreta frågor kom, likaså när vi kom till våra respektive egna föräldrar. Sedan fortsatte vi generation för generation bakåt i tiden. Båda barnen var uthålliga och flera frågor om hur våra förfäder hade levt, var någonstans och intresset var även stort varför flera barn dog i tidig ålder för länge sedan. Vi fick bra diskussioner och många reflektioner.

Veckorna efter att barnbarnen hade lämnat funderade jag vidare på hela upplevelsen att ha "lekt släktforskning" och barnbarnens nyfikenhet, vilket triggade mig att skriva ner min egen berättelse om min resa genom livet, från barndomen, min föräldrar och min lillebror, skolan och kompisar, kärleken och barnen, jobb och karriär, släktforskningen, barnbarnen och framtiden, och reflektioner över livet och döden.
Stort projekt, skulle förmodligen ta mycket tid. Är det möjligt att slutföra ?

Beslutet fattades, och början på pandemin närmade sig.  Bestämde mig för att skriva för barnbarnen när de blir medelålders, och förstår lite mera om livet, och att allting inte alltid "går på räls".
Under skrivprocessen fick jag också stämma av med hustru Agneta om en del händelser för länge sedan.
Genom kontakter och influenser från andra fick jag under tiden rekommendationer att berättelsen mycket väl skulle kunna bli en bok, vilket det också sedermera blev, på totalt 264 sidor.
Under senaste året har jag varit ute och hållit föredrag om boken, framför allt för olika släktforskarföreningar och hembygdsföreningar.
Eftersom de flesta människor under småbarnsåren och jobb åren, har så mycket att fokusera på, blir det oftast inte möjligt att ställa "dom där frågorna" till sina åldriga föräldrar om deras barndom och hur dom levde. Och sedan när det är försent, och föräldrarna inte finns längre, inser man att man borde ha gjort det.
Mitt budskap och rekommendation är att motivera andra, män och kvinnor att skriva ner sina egna berättelser, i block eller dator alternativt på något annat sätt, och dela med sig konkret om vad som hänt under deras liv. Det kommer glädja både barn, barnbarn och deras framtida generationer.

Boken finns att köpa bland annat på Bokus och Adlibris, som båda finns på nätet. 

För Er som kanske inte har dator kan ni säkert gå in på närmaste bokhandel och få deras hjälp att beställa boken.